Äntligen!

Nä, det är inte Gert Fylking, utan Marcus Lindgren som har stulit det uttrycket. Idag sken vårsolen över Halmstad – och banan var magiskt fin igen. 

Och lagomt med den har vår treåringsarmada börjat röra på sig igen! Requiem de Nappes (Joyau d’Amour), Ricardo des Ecus (Jain de Beval) och Richordietryin (Pine Chip) tränar för fullt och nu är det inte många jobb kvar innan vårens första tuffa laktat-test… =)

Vi körde bara intervaller på rakbanan idag, så det var inga tider att tala om – men som de såg ut allihopa! Den store fuxen uppträder som en ny häst, efter lite småjusteringar både här och där, den senaste månaden – och så nöjd som Kristina såg ut när hon kom in efter hans arbete idag har jag aldrig sett henne.

Magi! =)

Själv var jag lite halvnöjd över att överhuvudtaget ta mig in levandes efter att ha kört det lilla krutpaketet Ricardo. Han knäckte checken, bockade och slog i flera omgångar…men som han kändes! Jag måste nog kvala honom snart, Sören! =)

Richie såg också lysande ut men det återstår lite mer hos honom eftersom han tappade en del på sitt parasitangrepp i vintras. Men vänta bara! Snart ska vi vända ut och in på motståndet…först i provlopp, sen i riktiga!