Anders Ström: ”Räddningen för sporten: en häst – en röst”

Nyhet   

Yrvaket agerande under flera år bland travsportens aktiva, kring omregleringen av spelmarknaden, har medfört att man nu står inför en rejäl omorganisation under tidspress. Allvarliga strukturella problem inom organisation och arbetssätt har kommit i dagen:

  • Spelmarknaden har omreglerats och travsporten måste säkra en fungerande modell i ett nytt konkurrenslandskap.
  • Avgörande blir att säkra att travsporten är fortsatt attraktiv för publik och spelare.
  • Travsportens anläggningar står inför stora och ojämnt fördelade investeringsbehov.
  • Bristande marknadsfokus och förmåga till nya affärer.
  • Svårigheter med att hålla sporten ren från manipulation – doping, kirurgiska ingrepp.

Travsporten sitter med en otidsenlig organisationsform som inte förmår att vare sig fatta effektiva beslut eller fördela ansvar för dessa.

Diskussionen försvåras av att krisen utvecklas så pass sakta att många saknar sense of urgency. Det allvarliga läget illustreras bäst av den halvering av antal hästar i träning som ägt rum på 20 år, samt en rekordlåg kostnadstäckning för hästägarkollektivet. I dag ligger den uppskattningsvis på endast 25 procent. Hästägarna har kostnader på cirka 3 miljarder kronor per år och prispengar på omkring 750 miljoner kronor. Denna obalans är sannolikt en av de väsentligaste förklaringar till minskningen av antalet hästar i träning.

För att finna en bra form för sporten, ta itu med problemen och göra den levnadsduglig för många år framåt, ska man inte utgå från hur man bäst trimmar befintlig organisation.

Man ska i stället utgå från travsportens kärna. Mina käpphästar (om ordleken tillåts) är:

  • Fler hästar – utan hästar inget trav.
  • Bättre hästar – utan bra hästar ingen travsport: Inga tävlingar värda namnet, ingen publik, inget spel, inga intäkter.
  • Bra hästar kräver bra hästägare: investeringar, kunskap, stordriftsfördelar.
  • Framgångsrik elit främjar stor bredd (det svenska tennisundret eller skidåkning – både utför och längd).

Travsportens framtid vilar alltså på hästägarnas vilja och intresse att få fram bra hästar.

Johan Lindberg skrev en mycket bra artikel i senaste Travronden Sport, där han analyserar de problem som vi står inför. Han frågade: Vad vill travsporten vara, vem ska äga banorna, vem ska äga travsporten?

Jag anser att vi måste börja på en än mer basal nivå: Utan hästar och hästägare finns det ingen travsport som kan vilja vara något.

Den allra första meningen om travsporten på Svensk Travsports hemsida lyder: ”I den svenska travsporten är hästen huvudaktör.” Dock, under rubriken Så här styrs travsporten finns det på den sidan inte ett enda ord om hästägarna och deras betydelse. Men man kan inte ta denna huvudaktörs framtida närvaro för given.

Varför skall hästägare lägga ned möda, engagemang och resurser på att se till att denna aktör går upp på scen – att det finns profilhästar av allt bättre kvalitet – som lockar publik och spelare, som bidrar med finansiering, om de inte har ett proportionellt inflytande över sporten?

I stället är diskussionen ofta inriktad på hur det skall gå för travbanorna och vilka som skall äga dem. Men det är inte travbanorna som är förutsättningen för sporten.

Travsporten började ju inte med att man byggde banor och inbjöd hästägarna med sina hästar att delta i tävlingar på dessa banor. Ordningsföljden var den motsatta: Redan för ett par hundra år sedan började svenska självägande bönder tävla med häst och vagn, på väg hem från kyrkbacken eller på isarna under vinterhalvåret. Banorna tillkom för att det fanns hästar, hästägare och tävlingar.

Ska man ta itu med de problem som sporten står inför, måste man börja med att granska förutsättningarna att äga, uppföda och tillhandahålla hästar – alltså hästägarnas villkor.

Det måste vara hästägarna och uppfödarna som avgör inriktningen för sportens framtid och inte en mängd organisationsmänniskor som främst slår vakt om sina intressen och positioner. I dag kan en och samma person sitta med i flera föreningar och sällskap och ha mer en röst vid beslutstillfällen – utan att ens vara hästägare.

Som ett första initiativ behöver man göra en boskillnad organisatoriskt mellan hur man administrerar och styr travsporten kring dess avgörande resurs – hästarna och hästägarna å ena sidan, och hur man hanterar anläggningstillgångarna, travbanorna, å den andra.

Organisationen kring hästar och hästägare, travsportens kärna, bör vara inriktad på att få ut så mycket som möjligt av sporten och dess rättigheter genom tävlingar, publikevent och spel, och givetvis återföra det till sporten. Det är den som skall sitta på avtalen med spelbolagen.

Banorna, i sin tur, bör finansiera sin verksamhet genom att erbjuda travsporten anläggningar för tävlingar och publikevent – samt givetvis också kunna erbjuda andra verksamheter på arenan.

Härutöver bör de enskilda sällskapen (läs banorna) få större egen frihet och ansvar. Då skulle en automatisk utsortering kunna ske. Banor med stort investeringsbehov/låg finansiell styrka skulle förstås vara de tidiga kandidaterna till nedläggning.

Först när man är på det klara med ovanstående kan man skissa på en organisation för travsporten som säkrar dess framtid.

Det ändamålsenliga styrsättet för själva travsportens organisation, med ansvaret för banorna utbrutet, bör bygga på principen: En häst – En röst. Då kan också fullmäktige utse en styrelse med fullt mandat och i sin tur en VD som genomför affären.

Givetvis kan inte hästägarna bestämma allt efter eget skön. För de/vi har också ett intresse i att allt omkring sporten fungerar för att vi skall kunna ha bra hästar (därmed också publik, spel och säkrad tillförsel av kuskar, tränare, skötare och bra relationer till banorna).

Med principen om en häst – en röst, kan olika hästägare finnas i olika BAS-organisationer, beroende på ras, inriktning, antal hästar. Man kan till och med vara medlem i flera BAS-organisationer, men du kan bara ha en röst per häst likväl.

På det sättet kan man gå vidare i att skapa en ägarmodell som kan sörja för en god utveckling för travsporten.

Morten Langli till Courant-gruppen

Nyhet   

Den norske sportkommentatorn och oddsexperten Morten Langli kommer från och med denna höst att arbeta som senior rådgivare med inriktning på Courant-gruppens tävlingsverksamhet. Langli har också invalts som ledamot i Courant-gruppens styrelse.

– Jag har känt Courants grundare och ägare, Anders Ström snart i 25 år, och delar hans stora intresse för oddssättning, vadslagning och sannolikhetsberäkningar. Jag har också tidigare samarbetat med Unibet i Norge. Anders och jag har haft travsporten som ett gemensamt intresse, och när han frågade mig om jag ville arbeta närmare Courants verksamhet, var det självklart att tacka ja. Det skall bli mycket givande att bli en del av ett av Europas ledande avels- och tävlingsföretag inom travsporten.

Morten Langli är själv ägare av ett tjugotal travhästar, däribland också delägare tillsammans med Courant till Greenshoe, som efter en mycket framgångsrik tävlingskarriär numera är avelshingst.

– Jag är oerhörd glad över att vi kan förstärka Courant-gruppen med Morten, med hans kunskaper om tävlingar och bedömning av lopp i kombination med hans stora erfarenheter från och omfattande nätverk inom travsporten. Det tar oss ett steg vidare i vårt strävan att alltid arbeta med världens bästa travhästar, säger Sabine Kagebrant, VD för Courant-gruppen.

Year In Review 2018: Rekordår för Courant

Nyhet   

 

2018 är till ända och Stall Courant lägger ett rekordår till handlingarna. Totalt ökade vår segerprocent från 19% till 20% via årets 71 segrar på 344 starter. Gällande inkört ökade vi med hela 35% till 22,7 Mkr.

Vi är väldigt nöjda med året då vi samtidigt har avyttrat andelar i Fourth Dimension, som nu står uppstallad för avel hos Menhammar Stuteri och redan rönt stort intresse gällande bokningar för 2019.

Vi sålde även vår snabbloppare Enterprise, som i framtiden kommer att stå som avelshingst i USA.

Största segern under året var Yonkers International Trot med Cruzado dela Noche. Gimpanzee vann både Breeders Crown för 2-åriga hingstar och New York Sire Stakes-finalen. Green Manalishi vann storloppet William Wellwood i Toronto och Greenshoe vann New Jersey Sire Stakes-finalen.

På hemmafronten finns det potential till förbättring, men vi glömmer inte Breeders Course-finalen som togs hem av Zeus Bi. Disco Volante hade också ett fint år, med över en miljon kronor intjänat trots lite stolpe ut när det verkligen gällde. Code Bon visade under året kapacitet för högsta klassen med några riktigt fina segrar i Norge.

Stona Bula Bula Am och Cabades hittade stilen under året med meriterande segrar på bra tider, vilket sammantaget med deras intressanta stamtavlor borgar för att de kommer få en intressant avelskarriär i framtiden.

Med detta vill vi tacka våra hästar, deras tränare, hästskötare, kuskar och alla andra samarbetspartners och önska ett riktigt Gott Nytt År 2019.

Dante wins the $222,975 Empire Breeders Classic in 1:52.2

Nyhet   

Rushmore Face posts a 13.6/2140a in his 2nd win

Nyhet   

Princess Face Gr. I win in Drottning Silvias Pokal

Nyhet   

Rushmore Face redo för debut

Nyhet   

En av våra mest intressanta 3-åringar är Rushmore Face (Joke Face – Ms Stone) som kommer ur samma möderna som Maven, Truculent, Modern Family och Glide About m fl.

I tisdags kvalade han på 17,8/2140.

Video på kvallopp 8 mars 2016.

Som man frågar får man svar

Nyhet   

Insändaren i Travronden

I höstas i samband med Derbyt skrev jag en insändare i Travronden där jag bad Svensk Travsports ordförande Hans Ljungkvist redogöra för hur den rätta fördelningen av prispengar mellan yngre och äldre (5 år och uppåt) stod till. 

Jag menar nämligen att man inte bör räkna in hästägarnas egna insatser i de ca 44% som påstås utgöra prissumma-andelen till unghästarna (4 år och yngre). De allra flesta jag diskuterat saken med håller med. Jag har hittills inte talat med någon som tycker att min frågeställning är orimlig. Den faktiska andelen av sportens allmänna priskaka för unghästar torde ligga neråt 30-35%.

Nu noterar jag att Svensk Travsport ställt frågan om prissummor till något som kallas ”Travpanelen” och förväntas vara en vederhäftig undersökning på vad folk i branschen tycker. 

Travpanelens svar redovisas här:
https://www.travsport.se/article/2.292/1.512420

Svaret blir kortfattat: ”Lagom fördelning mellan åldrar”, eftersom 50% av de tillfrågade svarat att det är bra som det är, medan resten av svaren dividerats ungefär lika mellan anhängare till att ge yngre respektive äldre hästar mer att tävla om.

Här noterar jag dock fortfarande att frågan ställts utan att tydligt redogöra för att fördelningen som avses FORTFARANDE innehåller hästägarnas egna peng ar i form av insatser och anmälningsavgifter.

Jag tycker att detta gör frågan ledande och medvetet ställd för att uppnå ett “lämpligt” svar. Är det så att de nuvarande företrädarna för Svensk Travsport har en redan bestämd agenda i frågan om hur fördelningen av prispengar skall se ut i framtiden? Och i så fall – varför har man satt agendan utan att diskutera fördelningsnivåerna baserat på de korrekta data för prispengarnas fördelning som alla vet finns?

Att blunda för de makroekonomiska utmaningar som finns i travsporten är att riskera sportens framtida utveckling. En möjlighet till snabbare ekonomisk återbetalning är avgörande för att ympa in en bättre framtidstro och undvika att antalet aktiva som investerar i nya hästar, hästägare och uppfödare, börjar avta i en större takt.

Nu krävs ledarskap i denna fråga.  

Min förhoppning är att travsporten skulle kunna enas kring en jämn fördelning av priskakan – insatser borträknade – d v s 50% av pengarna till 2-4-åringar och 50% av pengarna till 5 år och äldre hästar. Detta behöver inte ske i ett slag, utan skulle kunna fasas in under en period, t ex 3-5 år.

Det utlovade “Pokalåret”, med extra tillskott av pengar, ryms inom denna tidsperiod, vilket betyder att prispengarna för äldre hästar nominellt inte skulle behöva försämras trots denna åtgärd. Glöm heller inte att räkna med att svenska äldre hästar har utmärkta intjänings-möjligheter i Frankrike, jämfört med svenskfödda unghästar.

Slutligen inser jag att det finns ett klent stöd för ökade prispengar till tvååringslopp och därmed föreslår jag att “nya” pengar fokuseras till i första hand redan existerande lopp för tre- och fyraåringar.  Man skulle kunna börja med att höja upp prissummorna i redan existerande icke insatslopp (typ Kriterieserien). Klasserna strax under kull-eliten (hästar som är rankade lägre än topp 10-15 i varje årgång) skulle också behöva högre doterade lopp att tävla i. Dessa klasser gör sig dessutom utmärkt som spelbara rikstotolopp.

Premiechansningen har ju gjort att de allra största loppen har fått en förhöjd status, vilket är bra, även om den till största del kommer från hästägarnas egna insatser. Det enda som saknas med den är möjligheten för uppfödarna att anmäla sina hästar så fort de är registrerade.

Efterlyses: Lika villkor i jämförelse av unghästars prismedel

Nyhet   

Insändaren i Travronden

I Travronden nr 70, sid 50 skriver svensk Travsports ordförande Hans Ljungkvist att den plan som gäller och skall gälla är att upp till 43-45% av prismedlen skall fördelas till två-, tre- och fyraåriga hästar. Hans Ljungkvist hänvisar till en jämförelse med den franska modellen, där ungefär 43% av prismedel går till motsvarande grupp och 57% går till äldre hästar.

En sådan jämförelse haltar, och visar snarare varför den svenska modellen på sikt behöver tillföra yngre hästar mer prismedel, som en del av totalsiffran.
I jämförelsesiffran för svensk travsport räknar nämligen Ljungkvist in hästägarnas insatser i prismedel till yngre hästar (2-4 år). Till detta kommer de insatser som hästägare indirekt satsar igenom premie-chansningen, startavgifter, samt privata insatslopp-initiativ som Breeders Course.

Avbränningarna för insatser för hästägarna i lopp för äldre hästar är i sammanhanget negligerbara.

I Frankrike existerar inte insatslopp var sig för yngre eller äldre hästar, om man bortser från UET-initiativ, vilka är få. Dessutom har Frankrike ett stort undantag för prismedel till enbart franskfödda hästar.

Motsvarande möjligheter till undantag i Sverige är små och missgynnar därför svenskfödda hästar när man jämför unghäst-tävlande på detta sätt.
Till Frankrike får dessutom inga USA- eller Kanada-födda unghästar starttillfällen, loppen för EU-födda importerade unghästar är mycket få. Till Sverige kommer unghästar från både Nordamerika och Europa och tävlar.

Jag efterlyser därför jämförbara siffror, där prismedel till unga hästar i Sverige resp Frankrike jämförs på lika villkor, dvs där prismedlen emanerar från spelets överskott, exklusive hästägarnas tillförda insatspengar. Ytterligare studie över hur stor svenskfödda unghästars del av prismedels-potten vore dessutom önskvärd för att kunna göra en korrekt analys av svenska uppfödares villkor.

Utifrån detta kan man sedan diskutera lösningar som på sikt skapar en mer optimal balans mellan unghäst-tävlande och tävlande med äldre hästar.

Ingen ”dress-bojkott” på lördag

Nyhet   

En tweet jag gjorde på måndag eftermiddag har tydligen fått en del att tro att Stall Courant vill genomföra en ”dress-bojkott” i samband med Namale Kronos start i SHL-loppet på Solvalla på lördag.

Så är inte fallet. Jag kan för lite om den debatt som råder och det är självklart att tränare Marcus Lindgren och körsven Björn Goop skall fatta beslut om att följa reglementet.

Men en sak är klar. Hästägarfärger är ett såpass viktigt fundament i hästsporten att jag skulle strida hårt för den principen – om den skulle förminskas på sikt.

Jag tror inte det kommer att behövas.

Bloggen öppnar igen

Nyhet   

Vi testar att öppna bloggen igen.

Här kommer Stall Courants grundare Anders Ström att blogga om travsport.

Frågan är om kommentatorsfältet skall vara öppet – och i vilken form?

 




Logga in som bloggare för courant.se