Anders Ström: ”Räddningen för sporten: en häst – en röst”

Nyhet   

Yrvaket agerande under flera år bland travsportens aktiva, kring omregleringen av spelmarknaden, har medfört att man nu står inför en rejäl omorganisation under tidspress. Allvarliga strukturella problem inom organisation och arbetssätt har kommit i dagen:

  • Spelmarknaden har omreglerats och travsporten måste säkra en fungerande modell i ett nytt konkurrenslandskap.
  • Avgörande blir att säkra att travsporten är fortsatt attraktiv för publik och spelare.
  • Travsportens anläggningar står inför stora och ojämnt fördelade investeringsbehov.
  • Bristande marknadsfokus och förmåga till nya affärer.
  • Svårigheter med att hålla sporten ren från manipulation – doping, kirurgiska ingrepp.

Travsporten sitter med en otidsenlig organisationsform som inte förmår att vare sig fatta effektiva beslut eller fördela ansvar för dessa.

Diskussionen försvåras av att krisen utvecklas så pass sakta att många saknar sense of urgency. Det allvarliga läget illustreras bäst av den halvering av antal hästar i träning som ägt rum på 20 år, samt en rekordlåg kostnadstäckning för hästägarkollektivet. I dag ligger den uppskattningsvis på endast 25 procent. Hästägarna har kostnader på cirka 3 miljarder kronor per år och prispengar på omkring 750 miljoner kronor. Denna obalans är sannolikt en av de väsentligaste förklaringar till minskningen av antalet hästar i träning.

För att finna en bra form för sporten, ta itu med problemen och göra den levnadsduglig för många år framåt, ska man inte utgå från hur man bäst trimmar befintlig organisation.

Man ska i stället utgå från travsportens kärna. Mina käpphästar (om ordleken tillåts) är:

  • Fler hästar – utan hästar inget trav.
  • Bättre hästar – utan bra hästar ingen travsport: Inga tävlingar värda namnet, ingen publik, inget spel, inga intäkter.
  • Bra hästar kräver bra hästägare: investeringar, kunskap, stordriftsfördelar.
  • Framgångsrik elit främjar stor bredd (det svenska tennisundret eller skidåkning – både utför och längd).

Travsportens framtid vilar alltså på hästägarnas vilja och intresse att få fram bra hästar.

Johan Lindberg skrev en mycket bra artikel i senaste Travronden Sport, där han analyserar de problem som vi står inför. Han frågade: Vad vill travsporten vara, vem ska äga banorna, vem ska äga travsporten?

Jag anser att vi måste börja på en än mer basal nivå: Utan hästar och hästägare finns det ingen travsport som kan vilja vara något.

Den allra första meningen om travsporten på Svensk Travsports hemsida lyder: ”I den svenska travsporten är hästen huvudaktör.” Dock, under rubriken Så här styrs travsporten finns det på den sidan inte ett enda ord om hästägarna och deras betydelse. Men man kan inte ta denna huvudaktörs framtida närvaro för given.

Varför skall hästägare lägga ned möda, engagemang och resurser på att se till att denna aktör går upp på scen – att det finns profilhästar av allt bättre kvalitet – som lockar publik och spelare, som bidrar med finansiering, om de inte har ett proportionellt inflytande över sporten?

I stället är diskussionen ofta inriktad på hur det skall gå för travbanorna och vilka som skall äga dem. Men det är inte travbanorna som är förutsättningen för sporten.

Travsporten började ju inte med att man byggde banor och inbjöd hästägarna med sina hästar att delta i tävlingar på dessa banor. Ordningsföljden var den motsatta: Redan för ett par hundra år sedan började svenska självägande bönder tävla med häst och vagn, på väg hem från kyrkbacken eller på isarna under vinterhalvåret. Banorna tillkom för att det fanns hästar, hästägare och tävlingar.

Ska man ta itu med de problem som sporten står inför, måste man börja med att granska förutsättningarna att äga, uppföda och tillhandahålla hästar – alltså hästägarnas villkor.

Det måste vara hästägarna och uppfödarna som avgör inriktningen för sportens framtid och inte en mängd organisationsmänniskor som främst slår vakt om sina intressen och positioner. I dag kan en och samma person sitta med i flera föreningar och sällskap och ha mer en röst vid beslutstillfällen – utan att ens vara hästägare.

Som ett första initiativ behöver man göra en boskillnad organisatoriskt mellan hur man administrerar och styr travsporten kring dess avgörande resurs – hästarna och hästägarna å ena sidan, och hur man hanterar anläggningstillgångarna, travbanorna, å den andra.

Organisationen kring hästar och hästägare, travsportens kärna, bör vara inriktad på att få ut så mycket som möjligt av sporten och dess rättigheter genom tävlingar, publikevent och spel, och givetvis återföra det till sporten. Det är den som skall sitta på avtalen med spelbolagen.

Banorna, i sin tur, bör finansiera sin verksamhet genom att erbjuda travsporten anläggningar för tävlingar och publikevent – samt givetvis också kunna erbjuda andra verksamheter på arenan.

Härutöver bör de enskilda sällskapen (läs banorna) få större egen frihet och ansvar. Då skulle en automatisk utsortering kunna ske. Banor med stort investeringsbehov/låg finansiell styrka skulle förstås vara de tidiga kandidaterna till nedläggning.

Först när man är på det klara med ovanstående kan man skissa på en organisation för travsporten som säkrar dess framtid.

Det ändamålsenliga styrsättet för själva travsportens organisation, med ansvaret för banorna utbrutet, bör bygga på principen: En häst – En röst. Då kan också fullmäktige utse en styrelse med fullt mandat och i sin tur en VD som genomför affären.

Givetvis kan inte hästägarna bestämma allt efter eget skön. För de/vi har också ett intresse i att allt omkring sporten fungerar för att vi skall kunna ha bra hästar (därmed också publik, spel och säkrad tillförsel av kuskar, tränare, skötare och bra relationer till banorna).

Med principen om en häst – en röst, kan olika hästägare finnas i olika BAS-organisationer, beroende på ras, inriktning, antal hästar. Man kan till och med vara medlem i flera BAS-organisationer, men du kan bara ha en röst per häst likväl.

På det sättet kan man gå vidare i att skapa en ägarmodell som kan sörja för en god utveckling för travsporten.

0 Responses to “Anders Ström: ”Räddningen för sporten: en häst – en röst””


  1. No Comments

Leave a Reply

Spam Protection by WP-SpamFree




Logga in som bloggare för courant.se