Som man frågar får man svar

Nyhet   

Insändaren i Travronden

I höstas i samband med Derbyt skrev jag en insändare i Travronden där jag bad Svensk Travsports ordförande Hans Ljungkvist redogöra för hur den rätta fördelningen av prispengar mellan yngre och äldre (5 år och uppåt) stod till. 

Jag menar nämligen att man inte bör räkna in hästägarnas egna insatser i de ca 44% som påstås utgöra prissumma-andelen till unghästarna (4 år och yngre). De allra flesta jag diskuterat saken med håller med. Jag har hittills inte talat med någon som tycker att min frågeställning är orimlig. Den faktiska andelen av sportens allmänna priskaka för unghästar torde ligga neråt 30-35%.

Nu noterar jag att Svensk Travsport ställt frågan om prissummor till något som kallas ”Travpanelen” och förväntas vara en vederhäftig undersökning på vad folk i branschen tycker. 

Travpanelens svar redovisas här:
https://www.travsport.se/article/2.292/1.512420

Svaret blir kortfattat: ”Lagom fördelning mellan åldrar”, eftersom 50% av de tillfrågade svarat att det är bra som det är, medan resten av svaren dividerats ungefär lika mellan anhängare till att ge yngre respektive äldre hästar mer att tävla om.

Här noterar jag dock fortfarande att frågan ställts utan att tydligt redogöra för att fördelningen som avses FORTFARANDE innehåller hästägarnas egna peng ar i form av insatser och anmälningsavgifter.

Jag tycker att detta gör frågan ledande och medvetet ställd för att uppnå ett “lämpligt” svar. Är det så att de nuvarande företrädarna för Svensk Travsport har en redan bestämd agenda i frågan om hur fördelningen av prispengar skall se ut i framtiden? Och i så fall – varför har man satt agendan utan att diskutera fördelningsnivåerna baserat på de korrekta data för prispengarnas fördelning som alla vet finns?

Att blunda för de makroekonomiska utmaningar som finns i travsporten är att riskera sportens framtida utveckling. En möjlighet till snabbare ekonomisk återbetalning är avgörande för att ympa in en bättre framtidstro och undvika att antalet aktiva som investerar i nya hästar, hästägare och uppfödare, börjar avta i en större takt.

Nu krävs ledarskap i denna fråga.  

Min förhoppning är att travsporten skulle kunna enas kring en jämn fördelning av priskakan – insatser borträknade – d v s 50% av pengarna till 2-4-åringar och 50% av pengarna till 5 år och äldre hästar. Detta behöver inte ske i ett slag, utan skulle kunna fasas in under en period, t ex 3-5 år.

Det utlovade “Pokalåret”, med extra tillskott av pengar, ryms inom denna tidsperiod, vilket betyder att prispengarna för äldre hästar nominellt inte skulle behöva försämras trots denna åtgärd. Glöm heller inte att räkna med att svenska äldre hästar har utmärkta intjänings-möjligheter i Frankrike, jämfört med svenskfödda unghästar.

Slutligen inser jag att det finns ett klent stöd för ökade prispengar till tvååringslopp och därmed föreslår jag att “nya” pengar fokuseras till i första hand redan existerande lopp för tre- och fyraåringar.  Man skulle kunna börja med att höja upp prissummorna i redan existerande icke insatslopp (typ Kriterieserien). Klasserna strax under kull-eliten (hästar som är rankade lägre än topp 10-15 i varje årgång) skulle också behöva högre doterade lopp att tävla i. Dessa klasser gör sig dessutom utmärkt som spelbara rikstotolopp.

Premiechansningen har ju gjort att de allra största loppen har fått en förhöjd status, vilket är bra, även om den till största del kommer från hästägarnas egna insatser. Det enda som saknas med den är möjligheten för uppfödarna att anmäla sina hästar så fort de är registrerade.

0 Responses to “Som man frågar får man svar”


  1. No Comments

Leave a Reply

Spam Protection by WP-SpamFree




Logga in som bloggare för courant.se